Övervikt och fetma – orsaker, hälsorisker och behandling

Övervikt och fetma handlar båda om att kroppen har mer fett än vad som är hälsosamt, men de skiljer sig i grad och betydelse. Övervikt betraktas som ett tillstånd med ökad risk, medan fetma är en kronisk sjukdom som ofta kräver behandling och uppföljning. Ett vanligt sätt att dela in vikt är med BMI (body mass index), som räknas ut från vikt och längd:

BMIKlassificeringUnder 18,5Undervikt18,5–24,9Normalvikt25,0–29,9Övervikt30,0–34,9Fetma grad I35,0–39,9Fetma grad II40,0 och överFetma grad III

Ju högre grad, desto större är i regel hälsorisken. Räkna ut ditt BMI med vår BMI-kalkylator.

Ja. Världshälsoorganisationen (WHO) beskriver fetma som en kronisk, återkommande sjukdom som uppstår i ett komplext samspel mellan genetik, neurobiologi, ätbeteende, tillgång till mat och miljö (WHO, 2025). I Sverige erkänns fetma som en kronisk, progressiv och behandlingsbar sjukdom i Socialstyrelsens nationella riktlinjer (Socialstyrelsen, 2023).

Att se fetma som en sjukdom – inte ett livsstilsval – är mer än en formalitet. Det flyttar fokus från skuld och skam till vård, förståelse och behandling. Många som lever med fetma har länge fått höra att det ”bara” handlar om att äta mindre och röra sig mer. Forskningen visar en mer komplex bild: kroppen har kraftfulla biologiska system som reglerar hunger, mättnad och fettlagring, och de går inte att viljestyra bort. Ett respektfullt och kunskapsbaserat bemötande gör det lättare att söka och få rätt hjälp.

Fetma beror sällan på bristande viljestyrka. Kroppens vikt regleras av ett samspel mellan biologi, hormoner, genetik och miljö:

• Hormoner och aptitreglering – tarmhormoner som GLP-1, samt leptin och ghrelin, styr hunger och mättnad. Vid fetma är dessa signaler ofta ur balans, till exempel genom leptinresistens, vilket gör hungern starkare och mättnaden svagare.
• Genetik – ärftlighet påverkar både aptit, ämnesomsättning och hur kroppen lagrar fett.
• Miljö och vardag – lättillgänglig, energität mat, stress, sömnbrist och ett stillasittande liv gör det lättare att gå upp och svårare att gå ner.
• Läkemedel och andra tillstånd – vissa läkemedel och sjukdomar (till exempel i sköldkörteln) kan bidra.

Att hungern spelar en central roll märks tydligt i behandling. Bland de patienter som besvarade vår uppföljning var minskad hunger och mindre sug den vanligast beskrivna effekten av medicinsk behandling – ett konkret tecken på att vikt i hög grad handlar om biologi, inte viljestyrka.

”Kroppens viktreglering styrs till stor del av hormoner och hjärnans hunger- och mättnadssignaler. I vår kliniska erfarenhet är det just den biologiska hungern som är svårast att stå emot – och när den dämpas blir en hållbar förändring plötsligt möjlig för många.”
— Johan Flodin, leg. läkare, Ayd

Många känner igen att det går att gå ner i vikt en period, men att kroppen sedan ”kämpar emot”. Det är inte inbillning. När vikten minskar aktiverar kroppen försvarsmekanismer: hungerhormonerna ökar, mättnadshormonerna minskar och ämnesomsättningen sjunker något. Kroppen försöker återgå till sin tidigare vikt – ett slags biologiskt ”börvärde” (set point).

Det förklarar varför viktnedgång ofta planar ut, och varför vikten lätt kommer tillbaka när man återgår till gamla vanor. Det är också därför långsiktig behandling, stöd och ibland läkemedel som påverkar aptitregleringen kan göra skillnad – de hjälper till att dämpa just de biologiska signaler som annars motverkar en varaktig förändring. Det handlar inte om att ”fuska”, utan om att ge kroppen förutsättningar att möta sin egen biologi.

Fetma ökar risken för en rad sjukdomar, särskilt i kombination med ett stort midjemått. Vanliga risker är typ 2-diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter och hjärt-kärlsjukdom. Även sömnapné, fettlever, ledbesvär (till exempel i knän och höfter), gallsten och vissa cancerformer förekommer oftare vid fetma. Fetma kan också påverka fertilitet och psykisk hälsa (1177 Vårdguiden).

Det viktiga budskapet är att riskerna går att påverka. Redan en måttlig viktnedgång – ofta i storleksordningen 5–10 procent av kroppsvikten – kan förbättra blodsocker, blodtryck och blodfetter och minska belastningen på lederna. Målet med behandling är därför inte i första hand en siffra på vågen, utan bättre hälsa.

BMI är ett enkelt och användbart mått på befolkningsnivå, men det har tydliga begränsningar för den enskilda personen. BMI skiljer inte på muskel- och fettmassa och säger inget om var fettet sitter. En vältränad person kan ha högt BMI utan hög risk, medan en annan kan ha ökad risk trots ”normalt” BMI.

Därför kompletteras BMI ofta med midjemått, eftersom bukfett är särskilt kopplat till hälsorisk. Även midjemått delat med längd används. En helhetsbedömning av en läkare – som väger in mått, blodprover, ärftlighet och livssituation – säger mer än BMI ensamt.

Övervikt och fetma är vanligt i Sverige och har ökat under lång tid. Enligt Folkhälsomyndigheten har drygt hälften (cirka 54 %) av vuxna övervikt eller fetma, varav ungefär 18 % lever med fetma (Folkhälsomyndigheten, 2024). Andelen ökar med åldern och har stigit de senaste 20 åren. Fetma är alltså inte en ovanlig eller individuell brist, utan ett folkhälsoproblem som berör en stor del av befolkningen.

Behandling är individuell och utgår från grad av fetma och eventuella följdsjukdomar. Socialstyrelsens nationella riktlinjer bygger på en trappa där insatserna ökar med behovet (Socialstyrelsen, 2023):

• Kombinerad levnadsvanebehandling är grunden – strukturerat stöd för att förändra vanor kring mat, fysisk aktivitet, sömn och beteende.
• Läkemedelsbehandling kan vara aktuell vid fetma, särskilt med samtidiga sjukdomar. Moderna läkemedel (till exempel GLP-1-baserade) påverkar aptit och mättnad och används som komplement till livsstilsförändringar, inte som ersättning.
• Kirurgi (obesitaskirurgi) kan övervägas vid svår fetma när andra insatser inte gett tillräcklig effekt.

Gemensamt för all behandling är att den fungerar bäst över tid, med uppföljning och individuell anpassning. Hos Ayd sker behandlingen digitalt med läkarbedömning, en individuellt anpassad plan och regelbunden uppföljning. Läs mer om medicinsk viktnedgång.

Oavsett om du får behandling eller inte finns det livsstilsfaktorer som gör verklig skillnad – och som handlar mer om hållbarhet än om snabba resultat:

• Protein och fiber ökar mättnaden och gör det lättare att äta lagom utan ständig hunger.
• Fysisk aktivitet, särskilt styrketräning, hjälper till att bevara muskelmassa – viktigt för ämnesomsättningen.
• Sömn och stress påverkar hungerhormoner; sömnbrist och långvarig stress gör det svårare att reglera vikten.
• Regelbundenhet och realistiska, hållbara förändringar slår snabba dieter över tid.

Små, varaktiga förändringar ger ofta mer än stora tillfälliga. Och du behöver inte göra allt själv – stöd och uppföljning ökar chansen att lyckas.